Människan;
den
medvetna biologiska maskinen.
Robin
Ernstsson
2016
Sammanfattning/introduktion.
I detta dokument ger jag
mina teorier, idéer och förklaringar till hur jag tror att
medvetandet fungerar, vad det är och varför vi har det. Enligt mig
är alla levande varelser bara biologiska maskiner, skulpterade av
evolutionen för att bli så anpassad som möjligt till den miljö
som de befinner sig i. Allt fungerar på ett speciellt sätt, det går
att förklaras och förstås, det finns ingen magi, och medvetandet
är inget undantag, det finns där av en anledning.
Disclaimer/förord
Jag har försökt att leta
runt om jag kunde hitta hur den medvetna hjärnan fungerar, men jag
kunde inte riktigt hitta något bra svar såsom hur jag tror det
fungerar. Jag kunde inte hitta något dokument som beskriver och
förklarar det hela så som jag beskriver det i detta dokument. Många
av texterna var dessutom på väldigt svår engelska som jag inte
kunde förstå, så det är möjligt att många av svaren finns där.
Men av det som jag hittade så sa många att man helt enkelt inte vet
hur medvetandet fungerar. Men också många som tog upp olika teorier
med svar på vad de tror medvetandet är till för osv. men ingen som
sa exakt såsom jag tänkte, så jag beslöt därför att skriva hur
jag tror att det hela fungerar.
Det är mycket som är
väldigt förenklat i detta dokument och i verkligheten är det
säkert mycket mer komplicerat än såsom jag beskriver det. Jag
säger INTE att jag har rätt i det jag skriver. Jag vet egentligen
inte om det är rätt eller fel, eller om det kanske bara är en del
av sanningen, det är bara mina teorier, jag är mer eller mindre
säker. På vissa delar är jag ganska säker men på andra gissar
jag bara och det som jag försöker beskriva är bara principen,
någon form av överblick. Kanske det behövs läggas till
information, eller kanske justeras? Hela texten är egentligen bara
vad jag tror, men jag skriver inte ”jag tror” hela tiden, det
skulle bli så tjatigt, men jag vill att ni har det i åtanke när ni
läser. Jag tror vi många gånger tenderar till att se saker mycket
svart och vitt, så bara för att en av sakerna är fel i dokumentet
betyder inte det att allting behöver vara fel. Tänk själv, sålla
och se vad DU tycker verkar vettigt eller inte, plocka ur det hur du
vill. Men hur som helst hoppas jag att det kommer hjälpa till på
något vis, kanske hjälper att få fram nya synvinklar i ämnet,
väcka nya idéer eller liknande...
Det finns några få
referenser, då har jag skrivit [ ] med en siffra i, siffran visar
vilken referens det är och de kan ses längst ned i dokumentet.
Kanske ger detta dokument
några svar på frågan om ”det svåra problemet” (”the hard
problem of consciousness”)? Själv tycker jag detta dokument ger en
del svar på frågan om ”det svåra problemet”, i alla fall så
som jag har förstått det.
Innehållsförteckning
Varför har vi ett
medvetande?....................................................................3
Evolutionens/naturens
lösning...................................................................7
Kropp-själ-problemet.................................................................................9
Medvetna till
undermedvetna...................................................................11
Teori om
drömmar....................................................................................16
Vad är
drömmarna till
för?........................................................17
När behövs och vad påverkar vad som ska “hamna” i
medvetandet?.........20
Hur hjärnan gör
bearbetningen/kopplingarna..............................................21
Självmedvetenhet...................................................................................25
Referenser..............................................................................................27
Varför
har vi ett medvetande?
För att få en bra
förståelse för hur vi människor fungerar skulle jag säga att det
är väldigt viktigt att inse och förstå att vi bara är en
biologisk maskin, men en väldigt komplicerad sådan, med en massa
olika delar och funktioner. Då menar jag inte att vi kan jobba på
outtröttligt såsom de mekaniska maskinerna kan. Våran uppbyggnad
och konstruktion fungerar på något speciellt sätt och det är inte
magi utan allt går att förklaras och förstås. Ex hjärtats
funktion är att se till att pumpa runt blod till hela kroppen. Det
är samma sak för hjärnan, det finns olika områden som ansvarar
för olika funktioner/beräkningar och ”ett medvetande” är inget
undantag, det är bara ytterligare en av alla funktionerna. Ett
fungerande arbetsminne är enligt mig en annan beskrivning för att
vara vid medvetande, alltså arbetsminne och medvetande är samma
sak. Att säga att arbetsminnet är igång, är samma sak som att
säga att medvetandet är igång. Jag vet inte HUR man
bygger ett medvetande, men vad jag försöker få fram är att det
GÅR att bygga ett medvetande, och enligt mig så är den närmsta
beskrivningen för hur man bygger ett medvetande det som vi kallar
för arbetsminnet. Tankarna
är enligt mig en beskrivning på den information som hålls
aktiverad i arbetsminnet. Med vårt medvetna,
alltså vårt arbetsminne kan vi få till oss NY information (ny
information för DIN hjärna), alltså lära sig saker och få
minnen, vilket är dess syfte (vidare utveckling i resten av
dokumentet). Enligt mig så kan man likna oss väldigt väl och göra
metaforer med datorerna, vilket jag gör mycket i detta dokument.
Många människor brukar tala om att ”skyll inte på datorn när
den inte gör som du vill, datorn är bara programmerad och gör
exakt som sin programmering säger”. Samma sak skulle jag påstå
vara sant för oss människor också, vi gör också exakt bara såsom
vår uppbyggnad och programmering säger, bara det att det är
väldigt mycket mer komplicerat att se exakt i detalj hur vi
fungerar, speciellt i våra hjärnor.
Ofta behövs de flesta av
alla delarna/funktionerna för att det ska bli något vettigt av det
hela. Det är t ex ganska onödigt att ha funktionen ”ett
medvetande” (arbetsminne) om man ändå inte har funktionen ”ett
långtidsminne” att lägga den lärda informationen i.
Medvetandet/arbetsminnet och långtidsminnet går hand i hand, det är
ingen större mening med att ha det ena om man inte har det andra (i
alla fall för oss människor). Har du inget arbetsminne kan du inte
se/göra några kopplingar och bygga de nya minnena med. Har du inget
långtidsminne kan du inte komma någonvart, du är fast och kan inte
utvecklas, du är den du är. Det finns exempel på detta, som
sjukdomen Anterograde amnesia, de som får den sjukdomen kan inte
längre överföra ny information från korttidsminnet/arbetsminnet
till långtidsminnet. En person som har detta är Clive Wearing som
bara kommer ihåg saker i ca 7 - 30 sekunder [1]. Han har dock lite
av sina minnen från förr (innan han fick sjukdomen) kvar, som t ex
sitt språk. Så man kan prata och kommunicera med honom, men han kan
glömma vad ni pratade om efter kanske bara första meningen. I hans
medvetande/värld/perspektiv känns det för honom som om han vaknar
upp hela tiden, från den tiden då hans långtidsminne fungerade
korrekt, sedan ett hopp till nuet. Hans medvetande/arbetsminne (som
verkar fungera hyfsat bra fortfarande), får informationen från
förr, de minnen som han har kvar plus informationen i nuet, sedan
när medvetandet/arbetsminnet försöker att lägga ihop båda dessa
data och försöker göra en vettig/sammanhängande historia av det,
känns det för honom som om han vaknat upp från en lång tid av
minnesförlust. Detta fortsätter om och om igen och han är fast i
detta för alltid, om inte sjukdomen skulle fixas så att han kan
börja lägga in saker i långtidsminnet igen.
Medvetenhet (arbetsminne)
är ett väldigt bra och flexibelt
sätt att bli anpassad (mer överlevnad) till den miljö som
du befinner dig i! Med hjälp av medvetenhet (arbetsminne) kan du
lära dig NY information (ny information för DIN hjärna) väldigt
effektivt/bättre/lättare! Alltså att lära sig saker leder i sin
tur till att du överlever ännu bättre i den miljö du befinner dig
i.
Sida 3
Varför arbetsminne (medvetande)? => Ett
effektivt sätt att lära sig ny information.
Varför
lära sig? => För att bli mer anpassad till miljön du lever
i.
|
Det arbetsminnet/medvetna
främst gör är att den skapar kopplingar, sammanfogar data (Make
connections). Gör val, avgöranden, beslut, ser mönster, ser
samband osv. (I alla fall bland annat, det finns säkert fler
exempel...)
Detta leder till att
medvetenhet/arbetsminnet är till för att:
- Få in NY information (nya känslor, tro/beliefs, minnen, data osv.) alltså lära sig saker. Jag kallar detta för att installera nya program, man kan säga att medvetna/arbetsminnet är en installerare för att kunna få in nya program. Jag kallar även känslorna och instinkterna för färdiginstallerade program. Känslorna och instinkterna är enligt mig ungefär samma sak. De används bara vid lite olika tillfällen. Instinkterna kommer till ditt medvetna ofta i form av en känsla, alltså vi tolkar och beskriver ofta instinkterna som känslor.
- För att skriva över gammal information, med något bättre, ännu mer anpassat och justerat till förutsättningarna i den miljö som du lever i. Det inkluderar dina instinkter, ifall dina instinkter inte stämmer med verkligheten, alltså så att din hjärna kan komma på något bättre än vad känslorna säger. Installera över gammal programmering med ny bättre programmering, alltså omprogrammera sin egna kod.
Enligt mig är vi bara en
robot/maskin, men istället för att vara gjorda av en teknisk
anordning som de vi normalt kallar robotar, så är vi gjorda genom
biologi och kemi. Programmeringen för hur robotarna ska bete sig är
samma sak som det vi kallar för känslor och instinkter, de har
samma mening men vi har olika ord för de olika tillfällena. När vi
talar om de mekaniska robotarna kallar vi det programmering, när vi
pratar om djuren så kallar vi det istället för känslor eller
instinkter.
Instinkterna (de
färdiginstallerade programmen) är till för att vägleda oss, men
att vi nödvändigtvis inte vet varför, vi vet inte om varför vi
känner som vi gör. Vi kan ta reda på varför vi har känslan, men
vi föds inte med den informationen. Dessa färdiginstallerade
program (instinkterna) kommer till ditt medvetna ofta i form av
känslor, ex arg, nyfiken, intresserad, avslappnad, deprimerad,
ledsen, lycklig, uttråkad osv. Ta t ex känslan kärlek, det är
bara någonting som du känner, att du t ex vill vara nära den andra
personen osv. Men du föds inte med någon information om varför du
känner kärlek, instinkterna är bara där för att hjälpa/vägleda
dig till något (ex överlevnad eller förökning) men utan att du
vet varför. Vi kan dock tänka ut med vår medvetna hjärna varför
vi känner kärlek, om vi får information som gör så att du
förstår och kan komma fram till en anledning/förståelse.
En varelse som jag tror t
ex inte har särskilt mycket medvetande/arbetsminne är en mask. Den
har bara instinkter, alltså färdiginstallerade program som talar om
hur den ska bete sig i olika situationer, ex när den träffar på en
för hård vägg så ska den vända och åla åt andra hållet. Man
kan likna det med hur vi programmerar saker i robotar, då är det
ofta hårdkodat ex ”Om följande scenario X händer, utför
följande beteende Y”. Det kommer inte till någon ny information
(ny programmering), utan allt är som det från början
programmerats. Egentligen är det inte så stor skillnad på en mask
och en robot vad gäller deras sätt till programmering, alltså hur
den ska bete sig i olika situationer, vi kan programmera en robot att
bete sig i princip som en mask, så deras intelligens är på typ
samma nivå. Maskens programmering är dock gjord på ett mer
avancerat sätt, men principen är den samma, ”Om följande
scenario X händer, utför följande beteende Y”, alltså det är
hårdkodat/förbestämt. Skillnaden är också deras uppbyggnad, vad
de är skapade av är väldigt annorlunda, den ena av mekaniska delar
den andra av biologiska ting.
Sida 4
Här
är ett annat exempel på ett färdiginstallerat program/instinkt som
jag skulle tro att alla människor har:
Om
följande situation uppstår → När ingen ny intressant information
(för DIG) blir presenterad, och du vill inte sova/vila och du slösar
tid → Släpp lös känslan: tråkighet/uttråkad.
(Antagligen något i
den stilen.)
Vi
har lagt ett namn på denna känsla/instinkt, och kallar den
”tråkighet/uttråkad”, och denna tråkighet är en känsla vi
vill bli av med (bli av med situationen, inte nödvändigtvis bli av
med instinkten), och för att fixa det kanske du bestämmer dig för
att du måste gå och hitta på något annat att göra. Det behöver
inte vara antingen eller, man kan vara mer eller mindre uttråkad.
Beror t ex på hur mycket tid som slösas osv.
Jag tror definitivt att vi
i framtiden kommer att lyckas med att skapa AI (Artificaial
intelligence, intelligens hos maskiner eller programvara) som anses
ha medvetande, och tillslut även att vara på lika hög nivå av
medvetenhet som oss människor. Jag skulle tro att det då kommer
uppstå många frågor om det är rätt att döda den / stänga av
den eller inte. Men om du frågar den om den själv bryr sig om den
vill dö /stängas av eller inte så beror det helt och hållet på
dess programmering. Att ha ett medvetande betyder nödvändigtvis
inte att du måste vilja leva. Om AI:n inte har något som säger att
den vill leva, så kommer den inte bry sig för fem öre om du dödar
den /stänger av den, den kommer inte bry sig alls. Dock om du
programmerar in att den vill leva så kommer den att bry sig om det.
Om du programmerar att prio 1 i hierarkilistan ska vara att överleva
så kommer AI:n att böna och be och göra allt i sin makt för att
få leva. Är samma sak för oss människor, de flesta har det
inprogrammerat i oss att vilja leva, och ligger nog väldigt högt
upp i hierarkilistan, vi kallar det överlevnadsinstinkten. Hade vi
tagit bort den programvaran i oss hade vi inte heller brytt oss om om
vi dog eller inte. Allt beror helt på vilken information som blir
skickat till arbetsminnet/medvetandet, och detta är enligt mig sant
för vilket medvetande du nu än talar om, är det AI-medvetande,
hund-medvetande eller människo-medvetande? Så missförstå mig inte
när jag säger att AI kommer ha medvetande, deras värld och vad dem
får för information till sitt medvetande kommer troligen vara
väldigt annorlunda än informationen vi människor får till vårt
medvetande. Precis som att informationen hunden får till sitt
medvetande är väldigt annorlunda emot informationen vi människor
får till vårat medvetande, jag skulle tro att vad de upplever till
sitt medvetande är mycket mer lukter osv. Det medvetna vet
nödvändigtvis inte om om informationen den får är ”falsk”
eller ”sann”, den kommer bara uppleva vad nu än för information
som den blir tilldelad.
Vissa människor som
argumenterar att man aldrig kommer kunna skapa AI med medvetenhet som
oss människor, därför att AI i slutändan bara är en kod som den
följer och den kan aldrig göra något som den inte är programmerad
att inte göra, men enligt mig så är det är samma sak för oss
människor också! Vi är också bara programmerade, bara det att vår
programmeringskod och uppbyggnad är gjord på ett väldigt avancerat
och komplicerat sätt som är svårt för oss att förstå exakt i
detalj. Med ett medvetande/arbetsminne kan du installera ny kod, ny
programmering, därför kan vi verka vara så annorlunda jämfört
med AI, för att de inte riktigt är på det stadiet/nivån ännu.
Sida 5
Här under är en gråskala
för robotar och AI för deras väg på att bli medvetna och få en
intelligens. Jag gör också vad jag tror är en ungefärlig
jämförelse med de biologiska varelserna vart jag tror på ett
ungefär att de platsar på skalan. (Jag vet inte och kan inte så
mycket om hur t ex en kackerlacka fungerar, så jämförelserna är
lite av en gissning).
Instinkterna/känslorna/beliefs/information/idéer osv.
är olika svårt att skriva över i hjärnan. Vissa saker är lättare
att skriva över än andra. Jag gissar att desto mer primitiva
instinkterna är desto svårare att skriva över, som t ex
överlevnadsinstinkten, och sådant som strider mot den. Om du står
framför ett stup så vill man inte gärna ta ett steg till och
hoppa. Men andra saker, som t ex en felaktig ide, kan enkelt skrivas
över (om du inte är väldigt insatt och tror mycket på iden) om du
blir presenterad med annan information som övertygar dig.
Här kommer ett exempel
där du “skriver över” ett redan existerande program i din
hjärna (installerar ett nytt program) för att bättre anpassa dig
till miljön du befinner dig i:
Tänk dig ett primitivt
samhälle, en stam, där det helt plötsligt blir svårt att få fram
mat, och du tänker ut med din medvetna hjärna att det enda sättet
för oss att överleva denna period är att spara på maten, alltså
att vi måste äta mindre än vad hunger-känslan säger. Nu i detta
fall så har du installerat ett nytt program över det gamla, och du
till och med går emot det gamla programmet som du var van vid. Det
gamla programmet sa bara “ät tills du blir mätt”. Men det nya
programmet säger att du måste äta mindre än vad hungern säger
för att överleva.
Med vår människo
medvetande hjärna så kan du komma fram till/lista ut denna
information snabbt, enkelt och effektivt. Vi människor har en
väldigt välutvecklad hjärna, med många funktioner som
arbetsminnet kan lista ut ny information med. Desto mer sinnen och
funktioner som ger information till ditt medvetna desto mer olika
typer av information och slutledningar kan den komma fram med.
Sida 6
Exempel där jag behövde mitt medvetande/arbetsminne
för att överleva:
Jag kunde inte sova för att min näsa var nästan
täppt, kunde bara andas genom näsan när mitt
medvetande/arbetsminne var där och gjorde beräkningar / tänkte på
hur jag skulle andas, för jag var tvungen att andas rätt hårt och
djupt för att få in luften genom näsan, alltså mitt
medvetande/arbetsminne gjorde den beräkningen. Men så fort jag var
på väg in i sömnen tappade jag mitt medvetna tänkande på hur jag
skulle andas, och jag fick därför ingen luft. Jag tappade den
medvetna andningen som jag behövde för att överleva. Så varje
gång jag höll på att somna så fick jag dåligt med luft, och mitt
medvetande/arbetsminne var tvungen att kicka igång igen, alltså
vaknade jag upp. Märkte att det hände gång på gång, på väg in
i sömn, medvetandet börjar suddas ut, dåligt med luft, pang,
vaknar till! Den medvetna hjärnan kickade igång igen.
Evolutionens/naturens
lösning.
I jämförelse med instinkterna är ett
medvetande/arbetsminne är ett mycket mer flexibelt och snabbare sätt
att anpassa dig till olika situationer. Här är lite evolution om
hur de första “ögonen” satte igång att utvecklas: Det började
med att en bakterie fick en proteinmolekyl som kunde absorbera
solljus, vilket gjorde att den kunde skilja på dag och natt [2].
Sedan de bakterierna som flydde undan solljuset överlevde bättre
för att de undvek det ultravioletta ljuset, som skadade deras DNA.
Ungefär såhär tänker jag mig att dens programmering
skulle se ut vid detta stadium: När solljus blir absorberat →
börja ”fly”, alltså börja simma för att undvika solljuset.
Härnäst koncentrerades det ljuskänsliga proteinet
till en pigmentfläck. Bakterien kunde nu upptäcka åt vilket håll
ljuset kom ifrån, och kunde nu ännu smidigare undvika solljuset,
och överlevde därmed ännu bättre.
Ungefär såhär tänker jag mig att dens programmering
skulle se ut vid detta stadium: När solljus blir absorberat →
rikta pigmentet emot solen och börja simma ifrån det.
Denna varelse/bakterie är inte medveten och kan inte
tänka ut att den ska fly undan solljuset. Jag skulle påstå att den
har grunden till en instinkt, ett färdiginstallerat program som bara
säger åt den att göra det. Den kan inte tänka eller ifrågasätta,
den bara gör som sin uppbyggnad säger som kommer ifrån
fysiklagarna och kemin. Denna varelse, i jämförelse med djur, har
väldigt lite färdiginstallerade program. Denna varelse har genom
evolutionen, generation efter generation utvecklats och utvecklats
med fler och fler installerade program som gör den mer och mer
anpassad till verkligheten/miljön den befinner sig i, och till slut
blir den väldigt avancerad, med ögon att se med! Djur har olika
mycket färdiginstallerade program (instinkter). Jag har ingen aning
om hur mycket, men det är antagligen extremt mycket...
Men vore det inte smidigt
om en varelse av sig själv kunde installera nya program, än att det
måste gå generation efter generation innan den får mer instinkter
som anpassar den till dess miljö? Jo självklart så är det smart.
Istället för att vänta flera miljoner år på att evolutionen
ska ta fram automatiska instinkter för att varelsen ska bli anpassad
till sin miljö, så kan vi nu göra anpassningen direkt genom att
bara lära oss det snabbt i våra hjärnor. Detta är enligt mig den
primära anledningen till varför vi har ett medvetande/arbetsminne.
För att åstadkomma detta på ett effektivt sätt har evolutionen
tagit fram tre olika steg (jag vet inte hur lösningen har varit här
emellan, från bakterie till människa, men jag hoppar direkt till
människan).
- Långtidsminne
- Korttidsminne
- Arbetsminne/ medvetande.
Sida 7
Evolutionen har fixat det
så att vi har en stor minnesbank där vi har alla våra långvariga
minnen. Om man gör en metafor så kan långtidsminnet ses som en
stor bokhylla med massor av böcker (se bild nedan). Du kan sedan
välja en av böckerna (ett minne) för att aktivera den boken,
”allt” i boken är nu i ditt korttidsminne. Att läsa och arbeta
med boken kan ses som att bli uppvärmd (i något ämne), “allt”
i boken (ämnet) är nu redo att aktiveras. Den informationen som du
tar fram (det du läser om) är i ditt arbetsminne/ medvetande! Detta
koncentrerade inriktade arbetsminne/fokus kan skapa kopplingar, se
mönster, göra val/beslut, och installera ny information (nya
minnen) osv. Desto mer fokus/koncentration, desto lättare att skapa
kopplingar, se mönster osv. Tänk dig själv om du inte var
koncentrerad/fokuserad, hur svårt det hade varit att lära sig
någonting.
Ungefär så här har
evolutionen byggt upp hjärnan för att lära sig nya saker. Det är
på något vis tre steg hjärnan har. Långtidsminnet, korttidsminnet
och arbetsminnet. Metaforen är inte exakt, men något i den stilen.
Jag tror t ex inte det är tre olika hjärnor som den skickar
information emellan, allt hör ihop, men som sagt, jag vet inte hur
hjärnan gör allt detta i detalj, det är bara principen jag
försöker förklara...
Medvetenhet/arbetsminnet
handlar om att en begränsad mängd information hålls aktiverad
samtidigt, som sedan bearbetas för att komma fram med NY
information! Denna information som
“hålls aktiverad” i ram-minnet / arbetsminnet / fokuset, har vi
lagt ett namn på (precis som vi lagt namn för allting annat också)
och vi upplever det och kallar det för tankar. Bearbetningen
handlar mycket om sannolikhet, mer om det under kapitlet ”Hur
hjärnan gör bearbetningen/kopplingarna”.
Sida 8
Kropp-själ-problemet
När det kommer till kropp-själ-problemet [3], så som
jag har förstått det, så förstår man inte hur något
icke-materiellt (som tankar och idéer) kan påverka något
materiellt (den fysiska världen). Detta skulle jag förklara genom
att titta på hur datorerna fungerar. Såsom jag har förstått hur
datorerna fungerar så är det bara ettor och nollor (på och av),
där en viss kombination av ettor och nollor betyder någonting och
kodas till något (enkelt sett). Ett exempel skulle kunna vara
11011101 01011101 00101111, denna kombination kodas till beteendet
att börja ”gå”. När denna kombination är aktiverad börjar
roboten att gå. Annat exempel 11001010 10101011 00110111 denna
kombination kanske betyder ”rör inte elden”. Låt oss nu säga
att denna robot har ett arbetsminne och kan lära sig saker (lägga
nya betydelser på andra kombinationer av ettor och nollor (på ett
ungefär)) och den förstår när du pratar med den. Om du då skulle
fråga roboten vad den tänkte på, skulle den säga något i stil
med att den inte ville röra elden. Denna robotens tanke, det den
tänkte på är bara ettor och nollor, som kodats till något, och du
har nu en tanke som påverkar den fysiska världen. Jag skulle påstå
att det är ungefär samma sak för oss djur, fast det sker på
elektrokemisk biologisk väg med neuroner och är väldigt
komplicerat... En viss kombination av neuroner kodas till någon
betydelse, exempelvis att gå.
(Tillägg: 2019-05-28)
Skulle bara vilja lägga till ytterligare förklaring här, också ett test man skulle kunna göra för att försöka bevisa vad medvetandet är.
Jag skulle nog vilja påstå att ett medvetande sker såfort du låter ett tillstånd ha en betydelse, och det kan vara för vad som helst. T ex de ettor och nollor i en dator som jag gav i exempel ovan, men låt mig göra ett annat ännu enklare exempel, man har 2 lampor, varje tillstånd har en betydelse. 2 lampor tända betyder "gå", 1 lampa tänd betyder "blå", 0 lampor tända betyder "vila". Detta är ett väldigt förenklat exempel, men jag skulle påstå att redan här existerar medvetande, dock så existerar just exakt bara det vi har laggt betydelse för, ex blå, då existerar ingenting annat för detta medvetande!!! Varken tid, rum, hunger, rädsla, eller något annat, utan det är bara blått och förändras aldrig det är för evigt blått, med ingen koppling till något annat! Dock är detta inte vad de flesta människor i dagsläget tänker på när vi försöker förstå vad medvetande är för något, utan det som människor vanligtvis tänker kring medvetande är det medvetande som vi männisor har, ifrån vårat perspektiv, just detta arbetsminne/uppmärksamhet som jag har skrivit så mycket om i detta dokument.
En idee jag hade för att försöka bevisa medvetande är att låta split-brain patienter göra ett speciellt test. Ideen är att försöka se om den ena hjärnhalvan kan lära sig något utan att den andra hjärnhalvan kan ha möjlighet att få lära sig det, och även tvärt om för den andra hjärnhalvan. Så t ex:
Låta hjärnhalva 1 få lära sig X, utan att veta om Y.
Låta hjärnhalva 2 få lära sig Y, utan att veta om X.
Båda får lära sig det i samma tidpunkt.
Sedan kolla vid en senare tidpunkt då om hjärnhalva 1 vet om X och Y? Och samma sak för hjärnhalva 2, vet den om X och Y? Ifall då hjärnhalva 1 bara vet om X och inte Y, och hjärnhalva 2 bara vet om Y och inte X, så borde detta vara ett bevis på att personen hade 2 st olika medvetanden i sin hjärna samtidigt. Detta borde då styrka min idee om vad medvetande är för något. Jag vet dock inte om detta test är möjligt att utföra, jag kan alldeles för lite om split-brain patienter, men vore intressant om någon forskare kunde ta en titt på detta test.
(slut på 2019 tillägg).
Jag skulle också vilja ta upp lite om att alltihop är
bara ord, och att orden ibland kan vara begränsande. Det är inte
alltid lätt att definiera vad man pratar om och kan ibland vara
svårt att göra en tydlig gräns för orden/koncepten/idéerna. Det
kan också bli ännu svårare eftersom orden kan tolkas annorlunda
från person till person beroende på vad beskrivningen består av.
Varje person har sin minneskarta, sina kopplingar i hjärnan och det
är unikt för varje individ, så t ex en person kan bli glad när
han ser en stol eftersom han vet att han kan sätta och vila sig på
stolen, men en annan person kan bli rädd för stolar eftersom han
skadade sig en gång på en stol (mer förklaring lite längre ner i
texten, där jag skriver om minnet och minneskartan).
Jag tror att allting som vi lär oss egentligen bara är
tro/tankar/idéer/koncept/illusioner osv. Men bara för att
allt är illusioner/tro/idéer osv. betyder det inte att man inte kan
ge förklaringar till saker och ting. Det är jättebra att ha idéer,
eftersom du kan använda dem för att anpassa eller underlätta
överlevnaden i din verklighet/miljö som du lever i. Jag skulle tro
att desto närmare verkligheten idéerna är desto bättre kan vi
anpassa oss till verkligheten. Ord är inget undantag, det är också
bara idéer. Som orden ”tanke” och ”icke-materiellt”, det är
bara ord för att beskriva och kommunicera något, precis som vi
kallar något för en ”sten”. Ta t ex iden om en sten, då tänker
de flesta på ett hårt, fast mineraliskt material, och ofta när vi
bara säger ”sten” tenderar vi att tänka på en viss storlek men
om man minskar den/delar på den tillräckligt mycket så börjar vi
snart kategorisera det som gruskorn istället, eller förstorar den
tillräckligt mycket, då kallar vi det kanske för en stenbumling
eller ett berg osv. Många gånger är de saker vi beskriver kanske
bara på ett ungefär, som iden om en sten, här någonstans på
gråskalan så kallar vi det för en sten (se bild under).
Sida 9
Jag tror det kan vara lite samma sak för beskrivningen
om iden om medvetenhet, och då blir det svårare, exakt när blir
något medvetet eller inte? Jag skulle säga att det krävs många
funktioner och mycket som måste fungera innan vi kan säga att någon
har ett fungerade arbetsminne (alltså vara vid medvetande). Tanke är
enligt mig en beskrivning på den information som hålls aktiverad i
arbetsminnet. Men för att det ska hända något och bli något
vettigt av informationen så krävs någon form av processor som
bearbetar och gör något med informationen osv. Och när alltihopa
av det tillsammans fungerar som det ska kallar vi det för att vara
vid medvetande (se bild under).
Sida 10
Medvetna till undermedvetna.
När du lärt dig något så skulle jag säga att det
“läggs” eller komprimeras in i det undermedvetna. Detta för att
det ska bli enklare för ditt medvetande att gå vidare och fokusera
på annat (nästa steg), se nya mönster, så du kan skapa ännu mer
ny information eller mönster. Exempel är iden om alfabetet. Det har
vi människor hittat på för att kunna kommunicera med text. Det är
speciella mönster / former som vi bestämmer och kallar bokstäver,
t ex bokstaven A. Bokstäverna läggs ihop och bildar ord, A+d+a+m =
Adam. Sedan kan dessa ord läggas ihop och bilda meningar. Adam +
springer + ute = Adam springer ute.... Se bild under.
Sida 11
Sida 12
Den information som de högre nivåerna innehåller kan bli extremt
mycket (vet inte exakt hur många bitar, men ungefär så här tänker
jag att det går till). Ta t ex meningen ”Apan är ute och
springer”, varje ord innehåller information, varje bokstav
innehåller information, om man gör en förenkling på hur många
bitar meningen innehåller skulle det bli:
Bokstaven A = 2 bitar
(varje bokstav innehåller 2 bitar, uttalet och formen)
Apan = 2 x 4 = 8
är = 2 x 2 = 4
ute = 2 x 3 = 6
och = 2 x 3 = 6
springer = 2 x 8 = 16
8 + 4 + 6 + 6 + 16 = 40
Så meningen ”Apan är
ute och springer” skulle innehålla 40 bitar. Desto högre nivå
desto mer bitar kommer det att vara. Och när du läser meningen
håller du ju inte reda på alla dessa 40 bitar utan det är
komprimerat så det blir enkelt att läsa och förstå. Med hjälp av
det medvetna och undermedvetna som jobbar tillsammans blir detta
relativt enkelt i slutänden.
Efter att du lärt dig någonting så behöver du inte
längre vara direkt medveten om det, det är redan klart,
(medvetenhet är bara till för den NYA informationen). Desto bättre
du lärt dig något desto mindre medveten om informationen behöver
du vara. Men det betyder inte att det du lärt dig inte längre är
aktiverat, det är fortfarande aktiverat i det “undermedvetna”. T
ex för att cykla, först är du väldigt medveten om balansen när
du lär dig cykla. Sedan när du lärt dig balansera behöver du inte
vara särskilt medveten om det längre (det bara går automatiskt),
men det programmet är fortfarande aktiverat men inte till ditt
medvetna. Så nu kan du lägga ditt fokus på nya saker, nästa steg.
Annat exempel, när du kör bil, först måste du vara
medveten och lära dig att när du trampar på gaspedalen så ökar
farten på bilen, och foten på bromspedalen så bromsar bilen. Men
sedan när du lärt dig det där så kommer du inte direkt att vara
medveten om att du sätter foten på broms/gas- pedalen, det kommer
bara att gå automatiskt...
Alltså när du lärt dig något så att du inte behöver
tänka på det, har det blivit och fungerar ungefär på samma vis
som en instinkt, det bara utförs utan att du behöver bli medveten
om det... Det blir ett installerat program... De lärda beteendena
kan man se som ”fejkade” instinkter.
Desto mer av neuronernas
banor som redan är dragna i hjärnan (informationen redan uttänkt,
redan inlärd) desto mindre behöver ditt medvetna anstränga sig.
När något redan är
klart /inlärt, så behövs inget egentligen göras, banorna mellan
neuronerna är redan dragna. Det enda som behöver göras är att
aktivera dem vid rätt tillfälle...
Jag är lite osäker men
detta tror jag förklarar en del på hur det funkar när vi talar.
När
vi talar, det tror jag är en situation där både det undermedvetna
och medvetna jobbar väldigt mycket tillsammans. Ifall det är något
ämne du pratar om som du kan väldigt bra, då om du är inne i ditt
tal kan orden bara ”flyga ut” utan att du behöver tänka på dem
speciellt mycket innan, det går automatiskt. Då har ditt
undermedvetna koll på det mesta som ska sägas, alltså då sägs
orden innan du blir medveten om dem, medvetna kommer lite i
efterskott. Men när du inte riktigt vet vad du ska säga behövs
medvetna där för att tänka ut vad som ska sägas eller kalibrera
så att talet flyter på. Ibland måste man ju stanna upp en sekund
för att tänka fram ny information så att du kan förklara dig.
Sida 13
Undermedvetna → information som är klar /
färdiguttänkt. För en person som kan gå, då har det “lagt”
sig i det undermedvetna, det behövs inte läggas i det medvetna
sinnet. Du kan gå utan att behöva tänka på det, det är redan
klart, ingen ny information behöver läggas på för att gå, därför
finns den bara i ditt undermedvetna. Neuronaktiviteten för gången
blir fortfarande aktiverad när du går, men bara i det
undermedvetna. Dock så kan du om du vill använda ditt medvetna och
“titta” på gången, då blir du medveten om det som du en gång
var medveten om, eftersom informationen fortfarande finns. Du kan
titta på informationen i det undermedvetna om ditt medvetna beslutar
att den vill se den informationen.
Det du är medveten om är
det som är i ditt fokus/arbetsminne. Tänk dig ett foto, det är en
stor bild, men det är bara en del av fotot som är i fokus. Ungefär
samma sak i hjärnan, det är mycket som kan vara aktiverat i
hjärnan, men det är bara en del av neuronaktiveringen (cellerna i
hjärnan) som du blir medveten om, det som är i ditt
fokus/arbetsminnet.
Hur hjärnan gör kopplingarna tror jag framför allt
sker genom sannolikhet.
Exemplet ovan, när barnet skulle länka ihop bokstaven
A, med uttalet på bokstaven A. Barnet har båda data i medvetandet
och kan dra slutledningen att mest troligt så hör båda dessa data
ihop. Barnet kanske till och med själv pekar på bokstaven A och
säger uttalet, och om föräldrarna dessutom nickar och svara ja, så
ökar sannolikheten för barnets hjärna att de två hör ihop. Mer
om det under kapitlet ”Hur hjärnan gör
bearbetningen/kopplingarna”.
Allt som hamnar i det medvetna är till för att vi ska
ha och tänka med, för att kunna beräkna NY information/beliefs.
När vi t ex får känslan smärta till vårt medvetande så är det
för att du ska kunna räkna ut information med det.
Ex:
Du föds ju inte med informationen att eld är farligt
och att man kan bränna sig på den... Men när du bränner dig får
du informationen till ditt medvetna:
Smärta + Eld
Dessa två hålls i ditt medvetna/arbetsminnet och du
kan räkna ut den nya informationen/belief/installerade programmet,
att eld kan vara farligt, att man kan bränna sig. Med hjälp av
fokus/arbetsminne/medvetande blir det väldigt enkelt att se mönstret
här, länka ihop de två datan och lära dig den nya informationen
(det läggs sedan på minnet att man kan bränna sig på eld).
Vi minns i princip bara
saker genom associationer, och fungerar väldigt likt hur en
minneskarta brukar se ut (se bild under, åter igen, bara
en förenkling, inte i detalj). Det ena kopplas till det andra och
fortsätter så hela tiden. Ex när du tänker på solen så har du
massor av minnen som är kopplade till det. Kopplingarna är unika
från person till person. Ex en person kan ha en koppling mellan golv
→ dans, en annan person kanske har kopplingen mellan golv →
städa, osv. Kopplingarna kan dessutom kopplas till vad som helst, de
behöver nödvändigtvis inte ha något med varandra att göra. Ex en
person kanske har kopplingen golv och tomater, golv har ju ingenting
med tomater att göra, men för denna personen så har han/hon denna
koppling kanske för att han/hon fick städa upp tomater från golvet
vid något tillfälle.
Sida 14
Orden i bubblorna är
minnen, mer specifikt neuronaktiviteten som beskriver minnet (kan
vara alla former av minnen, ord, känslor, en händelse, kunskap,
osv.). Tjockleken på kopplingarna symboliserar hur pass starkt
minnet är mellan minnena. I detta exempel så är ”Solen”
väldigt starkt kopplat med ”Varmt” vilket betyder att när
”Solen-minnet” blir aktiverat så kommer även ”varmt-minnet”
troligtvis också bli aktiverat. Dessa kopplingar tränas varje gång
som de blir aktiverade och blir starkare/större, och detta kallas
för neuroplasticitet (neuroplasticity) [4].
Värt att nämna är också
att kopplingen behöver nödvändigtvis inte vara lika starkt åt
båda hållen, det kan vara olika, så solen kanske är starkt
kopplat till varmt, men varmt är inte lika starkt kopplat till solen
osv.
Det jag framför allt vill
visa med denna minneskarta är det som står i den gröna bubblan,
att medvetandet/arbetsminnet är till för att effektivt fixa alla
dessa kopplingar. Den röda bubblan är ett exempel där ett nytt
minne kopplas in i minnet. Händelseförloppet skulle kunna vara att
en person upptäcker och lär sig att en lampa kan ge ifrån sig
ljus. Personen har nu med hjälp av medvetandet/arbetsminnet kopplat
in ”Lampa” med ”Ljust” i sin minnesbank.
En liten sidonotering jag
ville ta upp här är att när man ser att allting i hjärnan
fungerar i kopplingar så tror jag att detta kan förklara en del på
hur placeboeffekten fungerar. När du tar t ex en huvudvärkstablett
och efter en stund försvinner din huvudvärk, hjärnan kommer då
att koppla ihop tabletten med att det hjälper mot huvudvärken. Men
om du nu istället bara ger ett sockerpiller, men personen som får
pillret vet inte om det utan han/hon tror på att det kommer att
fungera mot huvudvärken, kommer pillret att trigga känslan att det
känns bättre eftersom de är ihopkopplade med varandra. Beroende på
hur stark kopplingen är så triggas det lättare. Se bild på nästa
sida.
Sida 15
En person har här byggt
minnet att ”30 min efter intag” är det länkat i personens minne
med välmående. Så efter 30 min att han tagit tabletten kommer han
att känna sig bra.
Teori
om drömmar.
Jag är inte så säker på
detta och kan ha fel i en del saker jag skriver, men här kommer lite
teorier jag har om drömmar. Anledningen till varför jag skriver om
detta är för att det visar och ger kanske lite mer idéer och en
bild till att förstå att vi bara är en biologisk maskin med olika
funktioner och att medvetande/arbetsminnet bara är ytterligare en
funktion hjärnan har.
Jag tror möjligen att när
man drömmer så kan medvetandet/arbetsminnet vara mindre aktivt, men
jag tror inte det behöver nödvändigtvis vara helt och hållet
inaktivt, jag tror det kan vara mer eller mindre avstängt. Men
framför allt tror jag att informationen som kommer till medvetna
sker på ett lite annorlunda sätt. Jag tror att när man drömmer så
är många av hjärnans funktioner ”avstängda” vilket resulterar
till att det som kommer till medvetandet
(neuronaktiviteten/cellaktiviteten i hjärnan) är väldigt
annorlunda än det som kommer när man är vaken, vissa av
sinnena/hjärnförmågorna är avstängda. På dagen när man är
vaken får man mycket av neuronaktiviteten från sina 6 normala
sinnen, såsom känsel, syn och hörseln osv. Dessa sinnen ger
neuronaktivietet från verkligheten/omgivningen, och man blir
”störd/avbruten” hela tiden av de sinnena och man har inte tid
att drömma sig iväg i sina tankar. Men när man drömmer baseras
neuronaktiviteten istället från sina minnen och fantasin, och
hjärnan kan då drömma sig iväg fritt utan att bli störd. Notera
att jag pratar om drömmarna, och inte om att sova!
Jag tror de flesta
människor har lite fel syn på vad medvetande är för något, de
ser medvetande med alldeles för mycket funktioner inblandade vilket
nödvändigtvis inte behövs. De ser medvetande dels som det du
upplever, ex synen, hörseln osv. samt de funktioner/förmågor som
vår människohjärna har, som t ex tänka kritiskt, planera och vara
självmedveten osv. De tänker för mycket på hur vi människor
upplever vårt medvetande, alltså vår hjärna med alla dess
funktioner, vilket gör det svårt att förstå vad medvetande är
och hur det fungerar. Detta visar på varför folk tror att man
förlorar medvetande när man drömmer, men detta är bara för att
man förlora mycket av funktionerna som hjärnan har när den är
vaken, du förlorar t ex mycket av funktionen att kunna tänka
kritiskt och planera. Ta t ex hundars medvetande och hur de upplever
sin värld. Hundar har också ett medvetande, men det är troligen
väldigt annorlunda än vårt medvetande, de tänker nog inte så
mycket på framtiden, eller tänker logiskt eller kritiskt mm. men
det betyder inte att de inte har något medvetande. Deras medvetande
består nog väldigt mycket mer av t ex lukter (mer om detta i
kapitlet om Självmedvetenhet). Bara du har ett arbetsminne så har
du också ett medvetande (det spelar ingen roll om du är människa
eller hund) men hur pass välutvecklat och vad som kommer till ditt
medvetna kan vara extremt olika. Det är samma sak vid dagdrömmande,
då tror vissa människor att man inte har något medvetande längre,
men jag tror nödvändigtvis inte att så är fallet, det är bara
det att ditt medvetande/arbetsminne är i andra tankar och du är
inte medveten om din omgivning just då.
Sida 16
Medvetande är som sagt
bara ett fungerande arbetsminne, men folk tror att man måste vara
vaken för att vara medveten, men jag tror att det inte nödvändigtvis
behöver vara fallet, dock så beskrivningen av vad vi menar när vi
säger att någon är vaken så har den personen väldigt mycket av
sitt medvetna påslaget, att vara vaken beskriver ett tillstånd då
man har mycket medvetande, så det blir ju rätt på sätt och vis.
Att vara vaken så har vi vad jag tror ”alla” av våra funktioner
tillgängliga och att oftast så är fokuset/medvetandet på den
omgivningen du är i. Dock finns det tillstånd då man inte har
något medvetande, och den situation som jag kommer på bäst skulle
beskriva det är när man verkligen
inte tänker på något, och då menar jag inte att man bara
sitter och inte kommer på vad man ska göra, utan det ska verkligen
vara HELT blankt, ingen neuronaktivitet till arbetsminnet alls! Och
ja, sådana situationer uppstår antagligen främst när man sover.
Så det är inte riktigt så enkelt som att säga att när man är
vaken är man medveten och när man sover är man inte medveten, det
är inte hela sanningen tror jag.
Vad är
drömmarna till för?
Vad jag tror så överlevde
de varelser bättre som kunde utnyttja dötiden genom att drömma,
än de som inte gjorde det. Jag tror att drömmarna kommer ifrån att
evolutionen fann ett sätt att ta hand om och utnyttja dötiden,
alltså då hjärnan inte användes till någonting användbart ändå,
man bara slösade bort tiden. Jag tänker mig att det gick till
ungefär så här när drömmarna först började utvecklas: att
dötid kunde t ex uppstå för de djur som var anpassade för att
vara aktiva på dagen och sedan sökte skydd under natten, de hade då
ingenting att göra under denna nattetid, det var bara slöseri,
dötid för dem. Så de djur som kunde utnyttja denna dötid på
något sätt kommer självklart att få ett övertag. En av sakerna
som jag tror djuren utvecklade för att fylla denna dötid var att
specialisera sig på återhämtning/reparation, både mentalt och
kroppsligt. Dock när kroppen har återhämtat sig klart så skulle
jag tro att den går in i viloläge och gör ingenting, det för att
spara på energin så mycket som det går. Hjärnan skulle ju kunna
göra detsamma, men vad jag tror så var det mera värt att
drömma istället, fast att det troligen går åt energi för det. De
som inte drömde dog ut, de som drömmer överlevde bättre. Och vad
gör drömmarna? Vad är drömmarna bra för? Vad jag tror så är
drömmarna framför allt till för att testa och träna dig osv.
Testa och träna dig på t ex sådant som du funderar på eller
sådant som oroar dig. Så du blir bättre förberedd för
verkligheten.
Drömmarna är ett
ypperligt bra tillfälle att t ex träna dig på att bli jagad av en
tiger, än att du skulle träna dig på det i verkligheten och kanske
dö på kuppen. Ett annat exempel som många är oroliga för är att
göra bort sig socialt, det är bättre att träna sig i drömmen på
det än i verkligheten. Vad man brukar kunna känna efter en jobbig
dröm är: ”phu vad skönt, det var bara en dröm”. Detta är vad
jag skulle säga ett typiskt exempel på där du har testat/tränat
dig på något som kanske har oroat dig, för att vad denna
lättnadskänsla menas med är att det har varit något jobbigt som
har hänt under din dröm, ofta hände något som du inte kunde ändra
på. Men nu när du vaknar upp och inser att det bara var en dröm
kommer du få denna känslan ”phu vad skönt, det var bara en
dröm”, och du vet nu att detta som hände under drömmen är
något du bör undvika i verkligheten. Men det behöver inte bara
vara saker du oroar dig för, kan också vara mer positiva
situationer, sådant man verkligen skulle vilja hända, för att
träna och känna på hur det känns. Så överlag vi drömmer ofta
om sådant vi funderar på, både negativa och positiva
funderingar.
Evolutionen jobbar
gradvis, och hur jag skulle gissa att drömmarna började utvecklas,
så var det nog först bara att djuret satt och tänkte och
fantiserade på hur den skulle klara av de saker som oroade den,
sedan så blev det mer och mer utveckling på detta, hjärnan började
stänga av vissa av dina sinnen så att du kan drömma dig bort mer
och mer effektivt utan att bli störd av omgivningen. Tillslut
utvecklades det så långt att du hamnar i en total drömvärld där
det känns precis som i verkligheten.
Sida 17
Här är min förklaring
till varför drömmarna känns så verkliga, och det är för
testandet/tränandet i dina drömmar blir mycket mer
effektiva ifall du tror att det är på riktigt, du kommer
troligen ta det på större allvar. Hade du vetat om att det bara var
en dröm, kanske du inte hade tagit det på allvar, och du kanske
hade struntat i att fly från tigern för du vet att det är ändå
bara en dröm. Så vad jag tror att hjärnan gör är att den på ett
ungefär stänger av funktionen som gör det möjligt för dig att
veta om att du bara fantiserar. Dessutom de neuroner som faktiskt
blir aktiverade vid drömmandet är samma som de när du är vaken.
Exempelvis, när du i din dröm drömmer att du står och pratar med
en annan människa så kommer du verkligen tro på att du pratar med
en annan människa, men hur kan detta komma sig? Du drömmer ju och
självklart pratar du inte med någon annan människa utan allt tar
plats i din hjärna. Men detta känns verkligt eftersom det är samma
neuroner som aktiveras för beskrivningen (minnet) av en ”annan
människa” vare sig det är när du drömmer eller är vaken, båda
känns lika verkliga eftersom de är lika verkliga för din hjärna.
Det är bara det att funktionen att kunna tänka ut om det är
fantasi eller verklighet är borttaget/avstängt. Och som sagt
arbetsminnet vet nödvändigtvis inte om informationen den får är
”falsk” eller ”sann”, den kommer bara uppleva vad den nu än
blir presenterad med.
Varför man tenderar till
att inte komma ihåg så mycket av sina drömmar tror jag är för
att det är viktigt att inte förvirra eller blanda ihop
drömmandet med verkligheten! Man behöver inte komma ihåg så
mycket av drömmandet, det är inte viktigt för din överlevnad att
komma ihåg drömmarna exakt, det är onödigt att komma ihåg allt
testande, bara det som har någon mening bör man komma ihåg! Det
som är viktigt att komma ihåg är framför allt händelser från
verkligheten! Men så klart finns det struntsaker i verkligheten
också, och viktigt att sådant också glöms bort. (Lite mer om det
senare)
För övrigt tror jag att
det i hjärnan finns ett koncept/ide/känsla/minne/tro om att något
befinner sig ”utanför din kropp” och om denna
neuronaktivitet/cellaktivitet blir ihoplänkad med
neuronaktiviteten/iden för ”människa” kommer det resultera i
att du får känslan av ”annan människa” till ditt medvetande
(på ett ungefär, se bild under). Ett annat exempel är när man är
en annan person i sin dröm och det känns fortfarande verkligt, du
kan t ex vara Superman och du tror verkligen på att du är Superman,
då skulle det vara att neuronerna/iden ”Min kropp” och
”Superman” som är aktiverat, (på ett ungefär, se bild under).
Det är för övrigt även samma sak när du är vaken och t ex ser
en annan person utföra en aktivitet som t ex att spela fotboll. Då
kommer neuronaktiviteten vara ”Annan människa” plus ”Fotboll”.
Hade det varit bara du själv som spelade fotboll hade det varit
”Jag” plus ”Fotboll” som är aktiverat.
Samma neuroner för
känslan ”fotboll” blir aktiverad i hjärnan i de båda fallen,
men beroende på vad det länkas ihop med så blir det ett annat
medvetande. Vad det nu än är för neuronaktivitet som hamnar i ditt
medvetande, kommer det att vara det som du upplever i ditt
medvetande, och det spelar ingen roll om du drömmer eller är vaken,
det gör ingen skillnad. Åter igen ditt medvetna vet nödvändigtvis
inte om om informationen den får är ”falsk” eller inte, den
kommer bara uppleva vad nu än för information den blir tilldelad.
Sida 18
Jag tror hjärnan är
uppbyggd så att den hela tiden vill ha en
koherent/kontinuitet/flödande/sammanhängande (continously)
historia. En vettig historia för DIN
hjärna! Den vill ogärna ha luckor som inte stämmer med din
världsbild, den kämpar hela tiden med att göra så att det hela
verkar vettigt av den information som den blir tilldelad/presenterad.
Denna funktion tror jag till viss del fortfarande är kvar när du
drömmer. Detta skulle förklara det som händer när du ligger och
drömmer och du omedvetet blir störd av något som händer utanför
din dröm i verkligheten, och din kropp snappar upp informationen och
du kommer börja drömma om det. Då måste den informationen
beräknas in i drömflödet så att historien fortsätter att flöda
på och vara vettig/sammanhängande. Ex är när du drömmer men att
du blir kissnödig i verkligheten, du kommer då kanske börja drömma
om att du är kissnödig, denna kissnödighet bearbetas in i drömmen
så att historien/drömmen flödar på och fortsätter vara vettig.
Så allt som du drömmer om behöver nödvändigtvis inte vara för
att du ska träna dig på något, det kan bara vara så att hjärnan
vill fortsätta ha en vettig historia/saga.
Jag skulle tro att denna
vettiga historia som vi vill ha är väldigt kopplat med det som vi
kallar för logik. Och logik tycker jag är ett intressant område.
Om nu allt är programmering som jag påstår, hur programmerar man
då så att någon ska vara logisk? Hur programmerar man så att
varelsen får denna vettiga historia? Detta tror jag handlar mycket
om att göra så att världsbilden innan stämmer in med den nya
informationen som hela tiden matas in. Om det inte stämmer in, måste
historien byggas om så att det börjar stämma in. Jag tror det
handlar om detta som man brukar skriva i logiktester ”if p then q”,
och sedan kolla om regeln stämmer, alltså kolla så att
informationen innan stämmer med den nya information som kommer in.
Dock viktigt att notera
att det behöver nödvändigtvis inte alltid vara en vetenskaplig
vettig/sammanhängande historia som hjärnan vill ha, religion
fungerar om religionen verkar vettig för DIG! Det kan räcka med att
veta att ”Gud” skapade världen, du vet inte exakt hur men du
nöjer dig med det, för nu har du ändå en vettig/sammanhängande
historia i ditt huvud. Jag säger inte att man nödvändigtvis måste
gå runt och ta reda på allt. Att säga ”vet inte” fungerar
också som förklaring, men då har man vetskapen om att man inte vet
och din historia kan då fortsätta flöda. Så man behöver inte
veta ALLT för att historien ska fortsätta flyta på och vara
vettig, det duger med att veta att det fungerar på något vis men
att man inte vet exakt hur.
När du drömmer är
historien sann/vettig/sammanhängande, men bara just när du drömmer,
inte sedan när du vaknar upp och du kommer ihåg vad du drömde om,
då kan historien verka helt knasig. Detta tror jag är för att när
du är vaken har du fler funktioner aktiverade och kan tänka ut att
det där var ju inte vettigt/rimligt, det var bara fantasi. Kanske
gör hjärnan på detta viset för att lättare kunna komma på
”outside the box ideas” alltså komma på idéer som man normalt
inte skulle ha kommit på om man hade varit vaken, jag är dock inte
helt säker.
Jag tror att desto mer
funktioner/förmågor du har desto mer kan du skapa en
sannare/närmare bild av verkligheten, ännu mer
vettig/sammanhängande historia, men jag vet inte om alla funktioner
bidrar.
Finns säkerligen mycket
mer att säga och anledningar till drömmarna osv, och jag vet inte
ens om jag har helt rätt i allt det jag beskriver, men som sagt,
detta visar och ger kanske lite mer idéer och en bild till att
förstå att vi bara är en biologisk maskin med olika funktioner och
att medvetande bara är ytterligare en funktion hjärnan har. Det är
inte magi utan allt går att förklara och förstås.
Sida 19
När behövs och vad påverkar vad som ska “hamna” i
medvetandet?
Jag tror även att vårt medvetna/fokus/arbetsminne på
ett ungefär också är ett installerat program (funktion/förmåga)
som bara automatiskt följs och som kickar igång när det behövs.
Jag tror medvetna kickar igång framför allt när informationen emot
de mål du har inte är helt och hållet uttänkt/klart, alltså när
det behövs ny information för att klara av det mål som du har. Så
fokusera när det handlar om ny information som ska bildas. När det
dyker upp scenarion där saker inte är helt uttänkt. När det är
informationsluckor som behöver tänkas ut, hjärnan vill försöka
fylla luckorna, så du får en kontinuerlig och vettig/sammanhängande
verklighet/historia. Det jag skrev om tidigare, hur hjärnan vill ha
en koherent/kontinuitet/flödande/sammanhängande/vettig historia.
(på ett ungefär). Målen kan dock vara väldigt vardagliga såsom
att få bort hunger-känslan eller kissnödigheten, så vi tänker
ofta inte på att allting man gör finns ett mål bakom.
Jag tror också att inflödet till arbetsminnet stoppas
så att du inte ska bli medveten om för mycket saker samtidigt.
Hjärnan behöver detta inriktade fokus på bara ett par väldigt få
saker för att effektivt kunna bilda den nya informationen! (något i
den stilen).
För tänk om man hade varit medveten om allt som
hjärnan har aktiverat. Det skulle bli helt kaos, man skulle inte
fatta någonting. Tänk om man var tvungen att registrera/vara
medveten om att andas, svälja och hålla hjärtat igång, samtidigt
som man ska hålla reda på varje steg man tar när man är ute och
går och samtidigt prata med kompisen bredvid, varenda bits som jag
skrev om tidigare skulle vara igång. I hjärnan är det hur mycket
som helst som är aktiverat samtidigt, men som inte ditt medvetna
direkt är medveten om. Det måste vara ”simpelt/enkelt” för att
man ska kunna göra de nya kopplingarna.
Exempel som kommer påverka vad som ”hamnar” i ditt
medvetande är:
- Miljön. Vad nu än för miljö du befinner dig i så kommer det påverka. Och datan från miljön kommer du få till ditt medvetna genom dina sinnen som lukt, syn, hörseln osv.
- Genetiken/Instinkterna. Vad du har för färdiginstallerade program i dig. Vad för slags djur/varelse du är, är du människa eller kanske en apa? Plötsliga händelser, och rörelser är något som de flesta djur har som instinkt att snabbt bli medveten om, det för att du snabbt måste räkna ut om det kanske är något farligt som kan skada dig, t ex. en tiger som hoppar på dig. Du blir medveten om det som är viktigast! Och plötsliga händelser är ett exempel på sådant.
- Dina minnen. Alltså de program (minnen) som du har installerat i din hjärna kommer påverka. Du kommer välja/besluta annorlunda beroende på dina minnen/erfarenheter.
Vad som finns i någons medvetande kan vara extremt
annorlunda från individ till individ. Det beror helt och hållet på
vad den får för information tilldelad/presenterad, det kan vara i
princip vad som helst.
Medvetande uppstår från de neuroner som hålls aktiva
i ditt fokus/arbetsminne, och eftersom neuronaktiviteten är olika
hela tiden för att den ”flödar på” så är alltså även ditt
medvetna olika hela tiden. Jag tror att ditt medvetna aldrig blir
exakt exakt den samma, eftersom neuronaktiviteten aldrig helt exakt
blir den samma (är jag dock inte säker på, kanske är det möjligt
att exakt samma neuroner blir aktiverade vid två olika tillfällen?
Men antagligen inte...). Så om t ex den delen i hjärnan som har
hand om syn och bild helt försvinner på grund av skada så kommer
du inte att kunna få den sortens information till ditt medvetna.
Efter att vi blir tilldelad/presenterad med information till
arbetsminnet så kan vi använda det för att bilda ny information
(nya program) till det mål som vi vill åstadkomma, mer om detta
under.
Sida 20
Hur
hjärnan gör bearbetningen/kopplingarna.
Hur gör hjärnan
bearbetningen/uträkningen, hur kommer den fram till den nya
informationen?
Du kan vara mer eller
mindre medveten om processen. Det som hjärnan gör för att komma
fram med den nya informationen och installationerna tror jag främst
sker genom sannolikhet. Vad är mest troligt
för att nå målet. När hjärnan ska ta beslut så väger
den in all data den kan komma på, ex fördelar och nackdelar,
och beräknar in (väger in) vad som blir bäst i slutänden (se
vågskålen, mer om det lite längre ned). Dessa baseras på vilken
information du nu än blir tilldelad/presenterad med, kan exempelvis
vara sånt som du redan vet, vilka (beliefs/minnen) program du redan
har installerade eller information direkt från sinnena som hörseln,
känseln och synen. Dessa processer kan du vara mer eller mindre
medveten om, du kan försöka hjälpa hjärnan genom att t ex tydligt
rita upp fördelarna och nackdelarna.
Du får ett mål, alltså
något som du vill. Målet/viljan kan vara vad som helst. I detta
fall är viljan/målet att bollen ska slås tillbaka, och du behöver
veta vart bollen kommer att landa för att du ska kunna träffa den
med racketen (se bild under till höger).
Bild från TED talks.
Daniel Wolpert: The real reason for brains. [5]
Det röda området
indikerar data från dina sinnen, alltså dina ögon ser och hjärnan
beräknar att bollen kommer hamna nånstans i det röda området.
Det gröna området
indikerar data från minnet, ex du minns att du spelar mot en bra
motståndare och bollen tenderar att hamna vid det gröna området.
Det gula området är
slutsatsen, den nya tron som du har kommit fram till (genom de två
andra informationsdatan) är att nånstans i det gula området kommer
bollen att faktiskt hamna.
Sida 21
Enligt mig så är detta
gröna och röda område “chunked bits/komprimerade bitar” som
jag beskrev i en tidigare bild hur t ex ett barn lär sig läsa. Båda
bitarna innehåller information, men som ditt undermedvetna mer eller
mindre har koll på. Vad ditt medvetna upplever kommer bara vara,
”Här borde den hamna, men just ja min motståndare brukar slå
bollen vid linjen, därför borde den hamna här nånstans”, så du
med ditt medvetna kan väldigt snabbt och enkelt lägga ihop dessa
två data och komma fram till att bollen kommer hamna mest troligt
någonstans i det gula området.
Så alltså generellt sätt
skapar hjärnan ny information genom att:
- Väsentlig information. Ett visst antal väsentlig data/information hålls i ditt medvetna/arbetsminne. De kan komma från t ex dina sinnen, känslor, minnet osv.
- Bearbetning. Medvetna/arbetsminnet kan sedan bearbeta informationen och räkna ut vad det mest sannolika/troliga är för vad du nu än vill veta/ ditt mål, och den skapar nu NY information/ ny tro till det.
Själva processen vet man
normalt inte om, man vet inte att det är på det här sättet
hjärnan gör det på. Vi bara upplever/är medvetna om någon
information/data, och vi kan utifrån den informationen vi blir
tilldelade sedan skapa NY information.
Vad det medvetna ska välja beror som sagt bland annat
på vilka program som redan finns installerade i hjärnan. Så när
det medvetna ska välja någonting så beror det på vad som nu än
dyker upp till det medvetna, vad den nu än blir presenterad med. De
flesta människor har t ex en instinkt att tycka om fet och energirik
mat, alltså vi har ett program i hjärnan som gör att när vi äter
fet mat så smakar det gott och troligen bildas då ett program i
hjärnan som säger “ät fet mat”. Men sedan kanske omgivningen
säger att du inte ska äta fet mat, för att det är onyttigt (bara
ett exempel, nödvändigtvis inte verklighet). Då om hjärnan gör
beräkningen och tror på det och accepterar det påståendet, kommer
det bildas ett nytt program som säger “ät inte fet mat”. Så nu
när ditt medvetna får tillfället att välja “äta fet mat eller
inte” så kanske den istället väljer att inte äta den feta
maten. Hjärnan kommer väga in all data den kan och utför sedan det
som har störst chans att nå det mål som du har för det
tillfället...
Här följer ett annat exempel på hur hjärnan gör när
den ska besluta om något. När vi tänker om vi ska ut och jogga
eller inte, så känner du efter om du vill det eller inte, och det
hjärnan gör då, är att den väger in alla data den kan (se bild
under). Kan finnas väldigt många faktorer, och det kanske
inte ens är alla som du kan lägga namn på eller förklara med ord,
men de finns där, mer eller mindre i ditt medvetna eller
undermedvetna. Allt som hjärnan kan komma på kommer att beräknas
in, instinkterna/de färdiginstallerade programmen, och sånt som du
lärt dig/ de installerade programmen/ minnen, osv.
Datan/informationen behöver nödvändigtvis inte ens vara sann, det
kan vara ”felaktiga/dåliga” program som personen har, men bara
det är sant i den personens hjärna så kommer det att vägas in i
beräkningen, beror helt och hållet på hur det ser ut i den
personens hjärna. Vikterna och informationen är olika från person
till person, och vikterna ändras hela tiden i storlek, kan t ex öka
eller sänkas beroende på hur mycket man tror på informationen, vad
är sannolikheten att det är sant, ökar sannolikheten ökar vikten.
Desto mer du värderar/prioriterar något desto mer vikt kommer det
ha. T ex överlevnadsinstinkten som troligen ligger väldigt högt
upp i hierarkilistan hos de flesta, det kommer ha väldigt mycket
tyngd. Desto högre upp i hierarkilistan desto mer prioritet till
det. Beror också på vilka tankebanor du är i just vid det
tillfället, ibland kanske din hjärna inte kommer på alla olika
anledningar, så det beror på situation till situation. Också
vilken miljö du befinner dig i.
Sida 22
Vad som än väger över i vågskålen kommer i
slutändan att bli utfört. Jag tror dock att de flesta av valen som
du gör (beräkningen av denna vågskål), för det mesta sker
automatiskt i det undermedvetna. Så vad din logik säger behöver
nödvändigtvis inte alltid bli utfört, känslorna från det
undermedvetna kan ofta ha mycket vikt osv. Medvetna är mest bara där
ifall det behövs tänkas ut ny information för att vågskålen ska
luta tydligare åt något håll, så att det blir tydligare för dig
att se vad du ska göra/besluta. Detta är väldigt förenklat, men
jag tror detta är grunden till alla dina beslut och för allt vad du
nu än gör, alla dina beteenden.
När vi säger att vi ökar
någons motivation till något mål, det kan liknas med denna vågskål
att man lägger mer vikt till ena sidan. Som i detta exempel för att
öka någons motivation för att gå ut och jogga så kan man berätta
för den personen att ”du kommer leva längre”, då kommer han få
med den påsen i sin vågskål, alltså få med det i sin beräkning
för sitt beslut.
Detta som alla andra av
mina illustrationer är bara metaforer. Jag vet inte hur det faktiskt
går till i hjärnan i detalj. Den faktiska koden, hur hjärnan gör
det på riktigt är väldigt komplicerad! Det är ju inte vikter i
hjärnan som den håller på och väger på detta viset... Men
principen hur hjärnan gör det, tror jag fungerar något i den här
stilen. Kan likna det med folk som programmerar koderna för AI
(Artificaial intelligence, intelligens hos maskiner eller
programvara). Det är en lång och komplicerad kod som måste skrivas
för att allt ska fungera. Men principen för vad som händer i
slutändan går sedan kanske enkelt att förklara med bara några
ord. Samma sak på det som jag försöker att förklara i denna
skrivelse. Det jag försöker förklara är bara principen, men inte
hur det exakt i detalj fungerar i hjärnan...
Sida 23
Att lära sig saker
(installera de nya programmen) kan gå otroligt fort. T ex
någon behöver bara säga vad ett ord har för betydelse, och så
kanske du lär dig innebörden av ordet direkt. Innebörden av ord är
kanske lärdom som vi gärna vill lägga på minnet, men vi lär oss
även andra saker supersnabbt men som sedan inte behöver läggas på
minnet direkt. Exempel är bara alla små saker som du gör under
vardagen, t ex bara plocka upp telefonen för att se om någonting
har hänt, den händelsen i sig behöver du inte lägga på minnet,
det är ingenting viktigt att komma ihåg. Alltså du behöver inte
komma ihåg att du på tisdag kl 17:00 tittade på telefonen. Dock
tror jag att varje litet val som görs är en ny programmering som
har installerats i hjärnan som sedan utförs, och om det är något
viktigt som man behöver lägga på minnet så ska det försöka att
läggas på minnet! Men om det inte är något viktigt så ska det
glömmas bort. Annars hade vi fått massor av minnen som uppstod
irriterande och ivägen för klart och tydligt tänkande, skulle inte
fungera att komma ihåg allt.
När man lär sig något
så säger många att det blir lättare om man ”vill det” eller
att man ska vara ”intresserad” av det man ska lära sig. Det
stämmer att det oftast blir lättare att lära sig då, men jag tror
inte det är de två sakerna i sig som gör att man lär sig lättare,
utan det som händer när man ”vill /är intresserad” är att man
då tenderar att lyssna bättre, man blir mer koncentrerad på det
man ska lära sig, alltså man får det mycket starkare i sitt
fokus/medvetna/arbetsminne, och fokus/medvetna/arbetsminnet är det
som faktiskt lär dig den nya informationen. Detta visar även på
när man är ointresserad, man kan lära sig saker även när man är
ointresserad men då är det ofta mycket svårare för att man inte
får det till sitt fokus. Desto mer fokus desto lättare att skapa
kopplingen (bygga minnet). Jag är inte helt säker men möjligen så
tror jag att man måste ha haft informationen åtminstone en gång i
sitt medvetna/fokus/arbetsminne/tänkande innan man kan bygga minnet.
Väldigt mycket i vardagen som du inte minns, och då kan det vara
för att du hade det aldrig i ditt medvetna/fokus/arbetsminnet.
Detta är jag inte heller
helt säker på, men jag tror att på en fundamental nivå måste man
nästan alltid ”vilja” något för att man ska göra det man gör,
gäller för alla valen man gör (i alla fall för en frisk normalt
fungerande hjärna). I slutändan allt man gör, gör man för att
man själv ”vill” det. För även när man egentligen inte vill
göra något, men om man gör det ändå så var det fortfarande
p.g.a. någon anledning som gjorde att man ”ville” det. Dock inte
alltid man själv vet om vad anledningen är, men jag tror att det
nästan alltid finns en mer eller mindre. Exempel: Någon riktar en
pistol mot ditt huvud och säger ”städa nu! Annars skjuter jag
skallen av dig”. Då kommer man troligen att börja städa även
fast att man inte vill det, men man gör det ändå för att man inte
vill bli skjuten, du vill leva! Så i slutändan gör man något
alltid p.g.a. att man själv vill det, finns alltid en anledning.
Denna slutliga ”vilja” beräknas både i sitt medvetna och i sitt
undermedvetna, den tar in all information den kan och kommer sedan
fram till något, man gör alltid ett val... Se vågskålsbilden.
Desto större skillnad på vågskålens sidor desto mer tror vi och
känner att vi inte har något val. Så när vågskålen ”slår i
botten” på ena sidan kallar vi det för ”att inte ha något
val”. T ex situationen med pistolen här ovan, då är hotet en
väldigt tung vikt, som gör att man kommer inte känna att man har
något val, utan man bara gör vad man är tillsagd.
Sida 24
Jag tror att det alltid
finns ett underliggande mål bakom allt man gör, det måste alltid
finnas något mål för att någonting ska hända, alltså måste
finnas något mål för att du ska göra något överhuvudtaget.
Målet kan vara mer eller mindre tydligt, och kan till och med vara
så att du inte ens själv vet om målet, du kanske bara följer dina
känslor. T ex du äter mat för att du är hungrig. Då kan man se
det som att målet är att du vill få bort hungern och vill bli
mätt, men man kan också se det från ett annat perspektiv där det
handlar om att få till sig näring alltså energi så att man
överlever. Så det finns alltid en anledning, men de är inte alltid
så enkelt eller tydligt att se vad anledningen/målet kan vara. Jag
tror det är väldigt viktigt att ha klart och tydliga mål som man
berättar för sig själv! Sedan det med stora och små mål, ibland
måste man ha små delmål för att sedan nå fram till det stora
målet.Utan medvetna mål, blir du bara en slav till dina instinkter,
de mål som instinkterna har. Så att inte ha några mål att kämpa
emot kan vara väldigt illa, förödande och göra så att man inte
gör någonting och bara strosar omkring som en zombie i din
omgivning.
Självmedvetenhet
Vi människor kan bli
medvetna om väldigt mycket olika saker, och har dessutom ett väldigt
bra välutvecklat medvetande. Jag tror att det är lite av en
gråskala, så alltså det säger inte “pang” och nu är
du en medveten människa, det går i en gråskala. Gråskala på både
vad som du kan bli medveten om, och hur pass utvecklad ditt medvetna
är! Det finns också mycket som vi människor inte blir medvetna om
och kan göra beräkningar med. T ex hundar har ett mycket starkare
luktsinne, som de kan göra beräkningar med för att få fram ny
information, men som vi människor inte har. Dock kan vi utnyttja
deras information som de tar fram, men vi kommer aldrig själva kunna
känna samma starka lukt känsla. Skillnaden på vad man får till
sitt medvetande är olika från person till person, ex vissa som är
färgblinda, de får då alltså inte färg informationen till sitt
medvetna för att göra några beräkningar med.
Att ha ett medvetande
betyder nödvändigtvis inte att man måste kunna ha en känsla av
självmedvetenhet (enligt mig, jag skiljer mellan medvetenhet och
självmedvetenhet, dessa är INTE samma sak). Jag ser snarare
självmedvetenhet som bara ytterligare ett sinne/känsla som du kan
ha för att göra beräkningar med.
Ta t ex drogen LSD, (dock
vet jag inte så mycket om den), men vad jag har förstått får
många av de personer som tar drogen en upplevelse och känsla av att
vara ”ett med universum”. Detta tror jag beror på att det drogen
egentligen gör (bland annat) är att ”stänga av” beräkningarna
i den delen av hjärnan som har hand om känslorna för
självmedvetenhet, vad som tillhör DIN kropp eller inte, alltså
stänger av det sinnet. Det kan funka åt båda hållen när denna
delen av hjärnan ”stängs av” eller inte fungerar som det ska,
att man kan känna att omgivningen och allt är en del av sig själv,
eller att ingenting är del av sig själv, allt beror på hur hjärnan
beräknar det, alltså vilka neuroner som är aktiverade. Som sagt
ditt medvetna vet nödvändigtvis inte om om informationen den får
är ”falsk” eller inte, den kommer bara uppleva vad nu än för
information den blir tilldelad.
Jag tror att det finns
många djur som är medvetna om saker och ting för att göra olika
beräkningar med olika sinnen. Jag tror dock inte så många varelser
är självmedvetna såsom vi människor är
och det är för att de
flesta inte behöver en så stor självmedvetenhet för att överleva,
de klarar sig ändå. Jag tror mest att de är medvetna om känslorna
som ska skydda jaget (dig själv).
Sida 25
Vi blir mest medvetna om den information som vi behöver, den som är
viktig att göra beräkningar med. Är det viktigt för varelsen att
vara självmedveten eller inte, för att överleva? Och hur pass
mycket självmedvetenhet behövs? Medvetandet
går så långt som det behövs för individen. De
flesta av sinnena ligger ofta i en gråskala, även medvetandet och
självmedvetandet. Det säger inte PANG, och nu är du
självmedveten... Se bild under. Lite samma sak med iden om en sten,
som jag skrev om tidigare, ibland kallas det sten, ibland gruskorn,
ibland berg, beror på hur stor den är, men övergången går i en
gråskala.
Gråskalan är en skala på
hur mycket beräkningar av jaget/dig själv individen kan få.
Mellanrummet mellan bilderna är inte placerade i skala, bara
ordningen är korrekt.
Bara för att du inte
klara av ”the mirror test” (klara av att känna igen och förstå
att det är en själv i spegelbilden) betyder inte att du inte har
ett medvetande/fokus/arbetsminne.
Exempel är hundar. De
klarar inte riktigt ”the mirror test” (när det gäller synen,
men om det skulle gälla lukt kan nog en del känna igen sig), men
det betyder inte att de inte är medvetna om saker och ting. Deras
värld/verklighet som de upplever är väldigt annorlunda än våran.
Vad de får till deras medvetna består t ex mycket mer av lukter. De
skapar t ex kopplingar mellan lukter och vad som de vill äta. Eller
lukter med saker som är ”farligt” och gör kopplingar där osv.
Du behöver ingen
medvetenhet ifall allt redan är uttänkt, när inget nytt behöver
installeras (eller hjärna överhuvudtaget om du inte behöver några
instinkter). Exempel är Sea Squirts (som först beter sig som ett
urdjur, men som sedan beter sig som en växt) som först har en
hjärna och simmar omkring i havet för att hitta t ex en sten som
den kan plantera sig på. När den planterat sig så är allting
uttänkt, den behöver nu inte hjärnan längre, den äter då upp
den. Den behöver sin hjärna mest för de färdiginstallerade
programmen, instinkterna, jag tror inte denna varelse är särskilt
medveten, det är mest bara “Om följande scenario X händer, utför
följande beteende Y” som försiggår i dens hjärna. Den kan inte
direkt installera nya program såsom vi kan. Men denna varelse visar
på att när allt är uttänkt behöver du ingen hjärna längre.
Samma sak för medvetande.
Behövs det ett fokus/arbetsminne/medvetande för att varelsen ska
överleva eller inte? Behövs det inte, så har den inget.
Ett medvetande/arbetsminne
är ett effektivt sätt att lära sig, skapa kopplingar för
att få ny information, installera nya program, som leder till ännu
mer flexibel anpassning/överlevnad...
Sida 26
Referenser
[1]. Clive Wearing.
[2]. Första ögonen
utvecklades. Tid in i videon från 21 minuter till 24 minuter.
[3]. Kropp-själ-problemet.
[4]. Neuroplasticity.
[5]. Daniel Wolpert: The
real reason for brains.
Kontakt info:
robin.ernstsson@hotmail.com
Sida 27
